Pendeltåget på väg hem. Sliten, trött och allmänt barnmatspuré-mosig i huvudet. Det är helt hysteriskt mycket på jobbet, suger verkligen musten ur hela knoppen.
Det är lite av en erfarenhet som jag sällan har upplevt i mitt liv, men känslan av att aldrig hinna färdigt med något, någonsin, oavsett antal timmar känns något frustrerande och framförallt prestationsångest givande.
Är de så att jag inte räcker till? Behöver jag jobba mer, hårdare eller bara helt annorlunda? Livets lyxproblem (f k: iPhonen föreslog lyxprostituerade, haha) helt klart, men också väldigt intressant och givande tankegångar. Känns som det var alldeles för länge sedan jag hann reflektera. Reflektera över livet i stort. Det rullar på, det går bra, men ändå… Det är nya situationer, nya vägar och nya tankar att bearbeta..
Semestern på Los Dolses i Viva La Spania var underbar och gav verkligen ett avbrott tillsammans med familjen. Lugnt och skönt och verkligen ”hasta luego, maniana”-känsla hela vecka lång.
Mycket har hänt sen sist, hela nedervåningen i huset har blir omgjord och vi börjar verkligen komma till rätta! En jävel på att rolla helt enkelt. Dock är det Jenny som ska ha all cred! Älskar att komma hem till vårt hem, bättre inspirationskälla är svårt att hitta! Det vet du baby!
Ikväll blir det lite softish med inredning, kvällsmat och mys till True Blood, förmodligen också en omgång NHL10 med Robbster också, det är inte omöjligt! Sist blev siffrorna 6-1 och 6-0 till mig så det är juh en liten boost!
Snart i Gnesta, dags att byta till nästa kollektivtrafiks-transportmedel, just nu tillsammans med ”Fistful of Steel” tungt och ganska hårt!
Ja ja, vi hörs,
Väl mött!
